| •
Blues & Spirituals med Johan Eliasson, Mattias Nordqvist och
Stefan Swén
• Länsbiblioteket
Länets
soulkung fick bladen att skrynkla sig i böckerna på Länsbiblioteket
i går kväll.
Med röst hämtad ur djupet av rotfyllningarna och känsla
direkt ur hjärtat fick han oss att hulka i stolarna. Ibland
tjoa.
Den
akustiska konsert han bjöd på tillsammans med polarna Mattias
Nordqvist piano och Stefan Swén på diverse munspel var bland
de mest fängslande och medryckande jag upplevt.
Eliasson har med åren förfinat gestaltningen av den musikskatt
han skattar mest. Blues/soul från 20/30-talet. På akustisk
steel/slide-guitar. Den första gitarren med inbyggd mekanisk förstärkare!
Instrumenten är skulpturala skönheter som skulle platsa på
vilken konstutställning som helst. Vi fick lyssna till tre
originalgitarrer i går kväll.
Numera är Eliassons konsertframträdanden i länet sällsynta.
Han har hela Europa som arbetsfält.
Musiken har blivit tuffare och rockigare än den var för några
år sedan när bandet hette Hot Tamales. Då fanns inte
Nordqvists piano med. Han körde igång med riktigt
boogie-woogie stuk i Preachin blues. Rytmslag över klaviaturen.
Swéns munspel svarade den klagande sången.
Småjabbande banjovirvlar över klaviaturen fick Nordqvist till
i You can´t get that stuff anymore. Spelglädjen fick publiken
att tjoa med. Detsamma i Let me be a little dog. Nordqvist
trummade över hela klaviaturen och lät fötterna klappra med.
Hudlös sång från Eliasson i vittnesbördet Nobodys fault but
mine. Själfullt munspel från Swén. Klassikern Swing low grep
med andlig närhet i föredraget. Fullödigt komp från
Nordqvist. Ryckte oss från sentimentaliteten gjorde rockiga
Down home.
En autentisk tidsresa till soulens födelsetrakter i Mississippi
där steget inte var långt mellan bönelokal och bykrog.
Bernt
Carlsson, ÖstersundsPosten, Sweden 2007-05-03
|
